Premiär av min nya blogg - se länk nedan

Vill meddela er alla att jag har skapat en ny blogg och kommer inte att skriva mer här. Jag kände att jag behövde förnyelse och det blir även då roligare att skriva! Jag är så oerhört tacksam, rörd och glad över att ni är så många som har följt mig. Syftet med bloggen var att hjälpa mig att hantera min sorg och det bidrar verkligen till att få mig att må bättre, att sen så många läser bloggen blev ett härlig överraskning. Tack alla ni!!!! Jag hoppas ni fortsätter följa mig!

Varma Kramar Camila

http://camilasuniversum.com/





Lgh till salu!

Nu kan ni spana in vår lägenhet på hemnet! Är väldigt spännande att se hur det går med vår försäljning, men samtidigt känns det lite sentimentalt när man ser hur fin lägenheten är på bilderna. Jag känner ändå att vi flyttar TILL något och inte från. Så tipsa gärna vänner och bekanta om vår lägenhet!

http://www.hemnet.se/beskrivning/1001164?r=3



Mitt livs affär, & då menar jag inte kärleksaffär

Idag kl 16:00 blev jag och Alex husägare. Hel galet men fantastiskt skoj. Huset ligger i Bromma och var det första huset vi tittade på när vi började leta hus. Huset hade varit ute ganska länge på hemnet och haft flera visningar, men blev aldrig sålt. Vi lade ett skambud men säljaren accepterade inte vårt bud och tog istället paus med visningar och hemnet. Vi fortsatte att kolla flera visningar varje vecka men som ni har förstått har vi inte sett det vi söker. Sen i fredags la säljaren ut huset i Bromma igen men för ett lägre acceptpris. Vi kunde bara inte hålla oss utan slog till. Vi sa att vi ger accept priset om vi skriver kontrakt i helgen och de tar bort annonsen. Säljaren valde att acceptera och idag blev allt klart.

Vi är så glada för huset och det har precis det vi önskar, det är lagom stort och har en liten trädgård. Jag har alltid drömt om en öppen spis och nu äntligen får jag det. Det bästa med huset är att det finns både jazzuci och dusch och två badrum så det känns lite som ett spa. Huset har en veranda på framsidan och en altan på baksidan. Det finns äppelträd och en liten friggebod på tomten. Huset är väldigt bra beläget, nära t-bana och mataffärer. Så nu bara längtar jag tills vi får flytta in och börja nyttja allt. Vi får tillträde i januari så vi har lagom med tid att lyckas sälja vår lägenhet.

Vem hade anat att det skulle gå så fort att hitta sitt drömhus. Känns helt overkligt och man inser att idag gjorde jag nog mitt livs största affär i ekonomiska termer. Jag kan bara skratta och le och jag hoppas att detta flyt fortsätter gällande allt och alla i min närvaro.


Ne nu undrar ni säkert vad som försiggår med mig

Jag är inne i någon form av svacka och orkar inte blogga. Jag mår ok men det är lite för mycket runt om kring mig som händer. Trodde jag aldrig skulle känna såhär igen men det gör jag. Jag är trött på alla som får barn och deras barn snack. Jag är trött på alla gravida och jag är trött på att inte vara gravid. Jag kan fortfarande skratta och ha skoj och jobbet känns bra så det får min tid att gå. Men thats it. Som ni märker bloggar jag sällan nu förtiden och det är inte för att jag inte har något att säga utan för att jag har så mycket att säga att jag inte riktigt klarar av att sortera ut det och formulera mig och då tar tröttheten över och det blir ingenting. Jag är även lite ledsen för min bitterhet börjar sakta smyga sig tillbaka. Vissa säger att "men det är inte du", "du som är så snäll och omtänksam", "tänk inte så för det är inte du". Jag blir så ledsen när man säger så till mig, för hur fan vet dom det. Klart det är jag som tänker tankarna, det blir så när man har en så djup sorg. Frågan är ju hur man ska hantera det så det inte förstör mer för mig och mina relationer till andra.



stresspiral

Ok. läget/statusen just nu är att jag känner mig ganska allmänt stressad. Jag är stressad över småsaker som egentligen är saker som inte ens är stress relaterat. Blev en konstig mening, men det jag menar är att jag känner mig allmänt stressad fast jag inte har anledning. Det började helgen efter Juniors ett årsdag. Först förträngde el hanterade jag min ilska, ledsamhet och frustration rätt bra och bara körde på, och har sedan dess mått ganska bra. Men sen helt plötsligt har jag istället börjat att bli irriterad och stressad över allt jag planerar under en dag. Jag känner mig som en pensionär som ständigt är orolig och som tycker att gå till posten är värsta projektet och det enda man kan klara av på en dag. Jag har börjat få ont i magen när jag känner av att det blir för mycket och jag känner verkligen hur det blir kortslutning i hjärnan.

Jag har pratat mycket om detta med min terapeut och jag inser att jag måste lyssna på varnings signalerna. Jag måste nu ägna tid åt vila och inte hitta på så mycket för just nu hanterar jag inte det. Sedan en vecka har jag haft det i åtanken och jag mår redan bättre, men stressen finns där i mig. Jag har en sådan press på min egen kropp så ni anar inte, så all annan press eller förväntningar på mig blir för mycket. Det värsta av allt är att det kommer inte att försvinna bara för att jag går i terapi. Detta är något som kan kräva flera månader/år att jobba på, och terapi är ju inte den enda lösningen. Jag kommer testa andra metoder och träna bikram yoga är nog bra. Det känns såklart som ett bakslag men jag är ändå positiv i allt. Det är bara att acceptera läget och det knäppa mitt i allt är att jag inte är lika fokuserad på att fundera på om jag är gravid eller inte. Stressen kring allt tar upp mina tankar. Jag kan till och med skratta åt mig själv i efterhand när jag inser att jag nästan bryter ihop för att jag missat en buss eller glömt något på kontoret.

Nuet är det viktiga, så fokus för mig just nu är att göra så lite som möjligt och försöka hitta lösningar och argument att inte stressa. Jag är glad över att jag sover riktigt bra om nätterna och jag har fortfarande gnistan kvar. Jag kan ha skoj med Alex och det känns fortfarande som att vi är ett team, även om jag kanske är ur track just nu. Jag har kanske snart en lösning till min största börda, som vilar på mina axlar, som har gjort att jag har hamnat i denna onda stresspiral. Men jag vill inte säga för mycket innan jag vet vilken, hur och när. Jag har förstått på min terapeut att just nu är hennes närmsta mål (och akuta) att få ta bort en del av mina tunga last genom att hjälpa mig att se vilka möjligheter det finns att få för att få hjälp på traven.

lite nollställd men glad

Sen Junior 1års dag har jag känt mig ganska nollställd, men ändå glad. Har bara fortsatt i mitt ekorre hjul men ändå haft trevligt med vänner. Just nu vill jag mest bara förtränga min längtan att bli gravid och tänka på annat. Förut kunde jag kontrollera min längtan men just nu kan jag inte det. Jag börjar grina och blir kinkig med än gång ifall jag bara råkar tänka på barn och Junior. Så mitt psyke gör väl det enkelt för mig och förtränger känslorna och fokar på annat, det är väl på gott och ont.

En trevlig och framför allt rolig händelse är att jag och Alex letar hus. Det får mig lätt på andra tankar:-) Vi känner att vi vill bo större men inte i stan. Vi har fastnat för naturen på Stora Essingen och vill gärna ha nära till vatten. Tyvärr kommer vi nog aldrig ha råd med hus på Stora Essingen och vi vet inte än vilka områden vi vill till. Jag vet bara att jag inte vill bo i den kommun jag kommer ifrån. Så vi har gjort och kommer göra flera road trips för att ta reda på vilka områden vi gillar och vi är redan igång och går på husvisningar. Att köpa hus kan ta flera månader till år och via har absolut ingen brådska. Så det får ta den tid det tar. Förhoppningsvis har vi tur och hittar något snart.

Vill passa på och säga att nu äntligen har min vän som tyvärr förlorade sin dotter förra året fött sin son. Kändes bra att se en nära vän som gått igenom något liknade ha klarat det vi alla änglamammor är rädda för. Rädslan kommer nog aldrig försvinna men hon har iaf fött en frisk pojke och jag hoppas att hon med tiden kan slappna av och njuta av tiden med sin son. Många kramar till dig Rebecca, du är otroligt stark!

Idag firar vi vår prins 1års dag & på måndag besöker vi graven

Ok, nu har vi alltså kommit till den dagen som jag har fruktat i ett år. Idag är det exakt ett år sen Junior föddes. Jag har haft ångest inför denna dag. Min tröst har hela tiden varit att jag absolut skulle hinna bli gravid innan hans ett års dag, men shi fick jag. Här sitter jag nu icke gravid och jag är dessutom dunder förkyld. Känns rent ut sagt för jävligt.

Men jag måste erkänna att jag är förvånad över att jag faktiskt mår bra mycket bättre än jag trodde att jag skulle. Jag vill inte deppa ihop totalt för det skulle innebära att jag måste börja om från början. Utan jag vill hedra Junior och jag vill därför fira Juniors dag med Alex. Vi ska bara va och ta hand om varandra idag och kanske hitta på något skoj om jag orkar. Sen ska vi se till att vi äter en god födelsedagsmiddag och jag funderar på att laga en tårta tillsammans med Alex. Jag och Alex har bestämt att vi alltid kommer att fira Juniors födelsedag så att våra framtida barn förstår att han var deras storebror. Så det vore skoj om jag och Alex kunde försöka göra något bra av denna dag och skapa en egen tradition att göra en tårta tillsammans.

På måndag är det ett år sen Junior dog och då tänker jag antagligen inte vara lika hård mot mig själv och tillåta mig att gråta. Jag och Alex har tagit ledigt och då ska vi verkligen ta tillvara på dagen och åka ut till graven, vilket antagligen också kommer att bli en tradition hos oss. Jag ser fram emot att få ta dit framtida barn. Junior kommer ju alltid vara en väsentlig del av vår lilla familj.

Bikram yoga

I söndags morse blev jag med dragen till ett yoga pass som kallas Bikram yoga. Jag hade sådan ångest och var väldigt orolig innan. För er som inte vet så är ett standard pass inom bikram yoga ca 90 minuter och i ett rum som håller temperaturen på 40 grader. Jag var orolig för att jag inte har tränat yoga tidigare och att jag inte skulle orka med tanke på all vätska man förlorar. Jag hade dessutom varit på 30 års fest kvällen innan så jag var inte direkt utvilad. Men jag är nu glad att min vän släpade med mig för det var en otroligt bra upplevelse. Jag kommer definitivt att återvända och jag hoppas att jag kan bli en stamis där.

Som ni alla vet är yoga bra på alla sätt och vis, det är skonsamt mot kroppen och ens mentala styrka tränas. Jag har aldrig tidigare varit så fokuserad och jag kände mig lycklig när jag gick därifrån. Visst fick jag kämpa ett tag och jag mådde väldigt illa en stund på grund av värmen, men jag gav mig inte. Jag hade lovat mig själv att ta det försiktigt men inte avbryta passet. Jag brukar känna mig lite uppspelt efter ett jogging pass och det är extremt svårt att somna, men efter denna typ av yoga kände jag mig harmonisk och väldigt positiv. Jag tror att jag har hitta min medicin. Jag tror att om jag fortsätter med bikram yoga kommer kanske min attityd att ändras och min kropp kommer kanske vara i bättre balans än någonsin.

Som ni hör betyder detta att jag numera kommer att prioritera Bikram yoga och satsa pengar och tid på detta en period istället för att köpa ett nytt träningskort på SATS eller Friskis & Svettis.

Tips på ett annorlunda bröllop?!

Jag och Alex grubblar och grubblar och vet inte riktigt hur vi vill gifta oss. Man kanske skulle tro att det är enkelt att komma på men det är det inte för oss. Än har vi inte kommit på något självklart ställe. Vi vill gärna gifta oss utomhus och inte kyrkligt. Vi är inne på både sommar och vinterbröllop. Vi vill inte ha ett traditionellt bröllop utan något annorlunda. Vi har varit lite inne på att hyra en stor båt och gifta oss i skärgården, då vi båda brinner för den miljön. För oss är det viktigt att naturen är vacker och nära. Som ni förstår är vår budget begränsad så vi kan ju inte planera vad som helst.

Så jag tänkte att ni läsare kanske har tips? Hur gifte ni er? Har ni några ställen att rekommendera el hört talas om?
Alla tips är välkomna!

God morgon!

Här har ni en tröttis. Jag och Alex var på kräftskiva igår och det slutade väldigt sent, men tyvärr kunde jag bara sova ca 5 timmar. Jag och Alex käkade frukost vid 10 tiden och har mest glott på TV. Vi har bara inte orkat göra annat och tillslut somnade vi båda och vaknade för en stund sen. Snacka om att kasta bort dagen! Helt världelöst men samtidigt vill man lyssna på kroppen. Jag hade iaf inte varit trevlig om jag träffat vänner.
Kräftskivan var rolig. Vi blev bjudna via en bekant som vi inte känner så väl så alla på festen var nya för oss. Blir väldigt glad över att få bli bjuden. Hoppas få se mer av dom igen.
Ikväll ska vi möta upp lite vänner för att umgås och dricka lite drinkar. Har inte träffat så många vänner sen midsommar så det är på tiden.


Ge tillbaka min plånbok din tjuv

Idag blev jag så jäkla irriterad! Jag tog ut pengar på lunchen och la pengarna direkt i min väska. Jag gick sen in på H&M som ligger ca 15 meter från uttagsautomaten. Med än gång såg jag en klänning som jag tänkte köpa men jag skulle inte hinna prova den, så jag gick direkt till kassan för att betala. Då inser jag att min plånbok är borta. Jag misstänker starkt att någon såg att jag tog ut pengar och passade på och följde efter mig. Jag brukar normalt inte ha så mycket kontanter men idag behövde jag ta ut 900kr så de rök plus att jag idag hade fått  helt nya rikskuponger som är värda 1400kr. Gissa om jag svor när jag inser att det har gått förlorat och att jag nu måste göra ett nytt körkort. Tjuven var jäkligt diskret och mycket snabb. Hade bara gått ca 7 minuter från det att jag tagit ut mina pengar. Jag spärrade så klart alla kort med än gång och jag ska vara mer försiktig i framtiden. Kan ej sura mer över detta. Men det stör mig så att jag hann ta ut mina rikskuponger. Hon/han lär äta goa luncher och kunna handla något fint för mina pengar...jäkla tjuv ge tillbaka min fina plånbok.

Mitt älskade landställe

Vi har nu hunnit fara tillbaka in till stan, lämnat Alex vän och hämtat Alex syster dotter Linnea och hennes vän. Vi njuter verkligen av sista helgen av ledigheten. Det är perfekt väder och vi har åkt ring efter motorbåten. Riktigt skoj! Linnea och hennes vän tältar på tomten. Ser riktigt mysigt ut och det får mig att minnas när jag var i hennes ålder och lekte med alla på ön. Saknar det lite. På den tiden hade jag bara skoj och inga bekymmer. Saknar framför allt sommarloven! Skulle inte var helt fel att vara ledig i nästan 3 månader. I morgon kommer Alex mamma ut med sin lilla hundvalp. Linnea tog en bild så att ni får se min utsikt när jag bloggar eller gör annat på datorn.


Mens jäveln

Idag vaknade jag av att mensen kom och hade värsta mensvärken. Det kändes som ett stort nederlag. Alla har sagt till mig att nu i sommar kommer det hända då man är avslappnad, det vet ju alla. Yeah right! Jag är så trött på denna väntan, när ska det bli min tur. Vet inte vad jag hade gjort om jag inte hade haft lite bröllopstankar. Det är ganska skönt att tänka på något annat när man är som mest ledsen. Det mest frusterande är inte heller att mensen kommer utan att man dessutom ska må så dåligt samtidigt. Magen svullnar rejält, man är ständigt hungrig, mår illa och jag får ofta migrän och mensvärk. Jag hade önskat att mensen kom smygande och symtomfritt. Men någon däruppe tycker tydligen att man ska veta att man lever och att mitt tålamod inte har prövats tillräckligt. Men denna någon kan räkna med mig, än har jag inte gett upp!!! Jag tror trots allt på det övernaturliga och tanken är stark. Så sänd gärna kraft till mig att orka och energi till min nedre region. Vem vet det kanske er jag ska tacka sen:-P

Gräsänka

Jag är redan tillbaka på landet. Idag kom nämligen Alex vän Johan till landet så Alex seglade vidare idag ut mot ytterskärgården med honom. Så jag är gräsänka på landet. Men det är inte helt fel det heller. Vädret är ju underbart så de fick en härlig seglats och jag har haft en bra semesterdag. Jag ska vara kvar på landet och mysa med mina föräldrar några dagar tills de kommer tillbaka. Jag har suttit ute hela dagen och bara tittat på vattnet. Det är så vackert här och jag njuter av att bara va.


Såg precis den gamla serien Beverly Hills och började grina. Fick mig nästan att skratta. Hur kan jag gråta så mycket av en sån töntig serie. Min terapeut har ju alltid sagt att när man blir mamma blir man känsligare och gråter mer. Stämmer verkligen det? Jag kan ibland inte skilja på om jag gråter för att jag är känsligare på grund av att jag drabbats av en tragedi och kan lättare sätta mig in i personers öden än tidigare, eller om det är för att jag är mamma till Junior. Kanske är det en kombination men oftast känns det som att jag lever mig in andras situationer för att då känner jag mig inte ensam om att vara ledsen. Min sorg är lika djup och svår idag som för flera månader sen. Den enda skillnaden är att jag kan hantera den bättre och glömma den för en stund. Men både jag och Alex tänker på Junior varje dag. Går nog inte en dag utan att vi nämner honom.

Nu sticker jag iväg & seglar några dagar...så tyvärr ingen blogging på ett tag...

Ok nu har vi varit hemma en snabbis och packat om och handlat sjukt mycket grejer till båten. Det är kökssaker, handdukar, verktyg och fendrar, ja allt möjligt man kan tänka sig. Vi städade sen ur båten och det tog många timmar. Var så äckligt och mycket skit efter Alex renoveringar och små grejer han pular med. Han har gjort så att båten känns riktigt hemtrevlig och det ska bli mysigt att sova i den inatt. Vi har även bunkrat upp båten med en massa god mat och snacks. Så nu är vi redo att åka iväg. Vi vill ju använda alla nya prylar och vi är glada fast än det regnar. Men vi fuskar ikväll och ska strax göra vår sena middag här på landet. Vi kände att vi vill låna grillen en sista gång och slippa diska på båten. Hörs om några dagar! Kramar!

RSS 2.0