mammacamila

Såg precis den gamla serien Beverly Hills och började grina. Fick mig nästan att skratta. Hur kan jag gråta så mycket av en sån töntig serie. Min terapeut har ju alltid sagt att när man blir mamma blir man känsligare och gråter mer. Stämmer verkligen det? Jag kan ibland inte skilja på om jag gråter för att jag är känsligare på grund av att jag drabbats av en tragedi och kan lättare sätta mig in i personers öden än tidigare, eller om det är för att jag är mamma till Junior. Kanske är det en kombination men oftast känns det som att jag lever mig in andras situationer för att då känner jag mig inte ensam om att vara ledsen. Min sorg är lika djup och svår idag som för flera månader sen. Den enda skillnaden är att jag kan hantera den bättre och glömma den för en stund. Men både jag och Alex tänker på Junior varje dag. Går nog inte en dag utan att vi nämner honom.