mammacamila

Jag och Alex hade en miniweekend på landet. Alex tog en rolig bild där man ser utsikten från vårt ute dass. Det roliga är att dasset ligger nära vattnet och heter faktiskt Sjöbloms dass då förra ägaren heter det. Ibland har jag funderat på att man borde vrida dasset så att när man skiter ser man havet, haha.

På söndag är det mors dag. Det känns verkligen inge vidare. Åter igen påminns jag om att min prins inte finns. Det gör ont idag. Barn känns långt långt borta. Jag är glad och har fått tillbaka livsgnistan men tar inget för givet längre. De säger att det är ca 10 % risk att jag får utomkveds igen. Ingen fara kanske ni läsare tycker men det var bara 2% risk att min son skulle dö. Så som ni förstår känns det inte alls tryggt att bli gravid igen. Senast idag sa jag till Alex att jag vet ärligt talat inte om jag vågar bli gravid igen. Klart jag vill men frågan är hur mycket min kropp orkar. Jag vet att någonstans finns en gräns av vad jag klarar av. Att drabbas en tredje gång vågar jag inte ens tänka på. Hoppet är det som får oss att vara glada och inte ge upp, men får jag utomkveds igen slocknar nog mitt hopp. Klart vi kan adoptera och få hjälp men det krävs fortfarande energi från oss. Jag ska från och med nu försöka att tänka att "självklart blir jag gravid och det kommer att gå utmärkt". Tyvärr är jag inte troende vilket jag tror kunde underlätta det lite för mig. Jag vill bara uppleva ren lycka och att vi får turen på vår sida. Vore alldeles underbart om jag blev gravid och väntade tvillingar. Jag hoppas att ni läsare med barn uppskattar det ni har och inser att livet är skört. Man lever bara en gång och tyvärr är vi alla inte lika lyckligt lottade.

Idag kollade jag min privata mail. Gissa om jag blev överraskad! Jag hade fått ett brev från La Casa de la Madre y el nino. Föreståndaren från mitt barnhem hade hört om min förlust och ville visa sitt deltagande. Jag blev så rörd över deras handling. Tänk att de lägger ned så mycket energi på oss adopterade flera år senare. Jag blir ständigt positivt överraskad över deras agerande genom åren. De har till och med hälsat på adopterade barn i nästan alla länder som de adopterar till. Jag tror med nästan 90% säkerhet att jag och Alex en dag kommer att adoptera ett barn från dom oavsett om vi får egna biologiska barn el inte. Jag längtar tills den dagen då jag kan hälsa på dem alla och få krama om alla barnen. Sist jag var där fick jag bara positiva känslor och jag visste redan då att jag kommer att åka tillbaka flera gånger. Vill såklart visa mina barn och man varifrån jag kommer.

I veckan har det varit fullt upp och jag har firat flera vänners födelsedagar. Vädret har ju varit perfekt så det har varit härliga fester i solen. Jag har lärt känna nytt folk och tror att jag kommer att fortsätta ha kontakt  med några. Så veckan har varit mycket bra ur fest perspektivet! Men tyvärr är jag ganska så irriterad på Tre (mobil operatören). Min mobil bara dog förra veckan och jag blev tvungen att lämna in den. Till en början fick jag ingen lånemobil och jag fick klara mig utan mobil. Sen när jag väl fick en lånemobil är den värdelös. Snacka om att man blir handikappad! Livet kretsar ju kring sin mobil och utan den känns allt väldigt svårt. Jag hade även gjort det misstaget att spara mina kontakter på mobilen så alla min nummer försvann. Så snälla söta ni, messa era nummer till mig! Jag har samma telefon nummer och behöver nu bara uppdatera min kontakt lista.

Men som ni alla vet så bilade jag och Alex ned till Göteborg i fredags, el det var snarare jag som körde hela vägen ned och upp. Vi bodde hos Johan S och blev rejält bortskämda med allt. Var som att bo på hotell. På fredagen tog vi det bara lugnt och satt ute på altanen och njöt av värmen. Sen på lör åkte jag och Alex till ett outlet och kollade in en massa snygga kläder. Vi hittade en hel del men jag fick beslut ångest så det slutade med att jag inte köpte något alls. På kvällen bjöds det på skaldjur och kött. Johans familj ordnade en stor fest för honom och hans syster och lite vänner var där samt vänner till familjen. Vi satt ute hela kvällen och sen bar det av in mot stan. Vi gick till ett ställe där ett band spelade som Johans syster kände till. De var verkligen grymt bra! Sen gick alla vidare ut på klubb, men både jag och Alex var så trötta att vi åkte hem till Johan för att sova. Vi hade börjat dricka redan vid 15 tiden så man var rätt sliten vid 02. På söndagen åt vi alla en stor fet brunch. Sen packade jag och Alex ihop och vi åkte hem till Stockholm, men på vägen gjorde vi ett uppehåll hos en vän till mig. Har inte träffat henne på ca 3 år så det var på tiden. Hon har två underbara barn och en liten liten söt hund. Jag hoppas att det inte dröjer lika länge innan jag får träffa dom igen. På det hela var det en rolig helg men jag måste tyvärr säga att vädret i Göteborg inte är något vidare. Det regnar verkligen varje gång jag är där. Jag brukar ha för vana att ta med mig regnkläder el paraply men hade glömt det denna gång. Det är himla typiskt att det regnar så ofta i Göteborg men det är härligt att vara där. Jag har alltid lika kul och jag uppskattar staden. Tyvärr glömde vi även kameran så det blev inga bilder. Alex tog några bilder med sin mobil, men de blev inte så bra. Men nedan ser ni en bild på mig och Alex som är tagen vid vattnet som låg nära Johans hem och såklart en bild på den lilla söta hunden.

Hallo, i morgon ska jag och Alex åka till Göteborg! Vi ska hälsa på Johan S och fira hans 30 års dag. Det ska bli riktigt skoj att få göra en liten road trip och utforska Göteborg. Jag har varit i Göteborg många gånger så jag kan stan väl, men nu var det säkert minst 2 år sen så det finns säkert något nytt att upptäcka. Jag ska även passa på att träffa en vän som jag har haft kontakt med sen en resa i Thailand för ca 10 år sen. Vi träffades i Thailand och kom bra överens, och det roliga är att vi är enormt olika men ändå inte. Jag gillar henne skarpt! Hon har en personlighet som jag önskade att fler hade. Hon är snäll, generös, ödmjuk och har inga fördomar alls.

Igår träffade jag en vän som är adopterad från samma barnhem som mig. Han fick en son i november och vi har haft kontakt men inte setts. Jag har sett flera bilder på sonen och insett att han är enormt lik Junior. Han är den enda bebis hittills som liknat Junior. När jag då igår träffade dom så började min fantasi att skena iväg. Jag började fundera på hur Junior skulle sett ut om han levde, han skulle antagligen vara lik denna lilla kille. Det fick mig att le och jag måste få säga som alla mammor, ens barn är det vackraste som finns. Junior var mörk och när en bebis är mörk tycker jag att det är lättare att se bebisens drag och därför tycker jag inte det är så svårt att se Junior som lite äldre. Det roliga är att Junior även är lik min ena kusins son, som också är adopterad från samma barnhem som mig. De tre skulle kunna vara syskon. Det är härligt att se att våra colombianska gener är så pass starka och att de alla fick samma näsa, ögon, ögonbryn osv...Jag längtar tills jag blir gravid igen och får se vad det blir för liten varelse som kommer ut.

Veckorna bara rullar på och jag har äntligen kommit in i vardagslunken. Jag har hittat tillbaka till mina rutiner. Jag tränar 3 gånger per vecka och gör annat skoj dom andra dagarna. Jag har äntligen börjat gå ned i vikt. Det känns helt fantastiskt bra. Jag är mycket nöjd och räknar med att ha gått ned all min övervikt till augusti. Det är galet hur långt tid det tar, men å andra sidan får man ha i åtanke att det faktiskt tog 9 månader att gå upp så mycket i vikt så det är inte så konstigt att man måste ha tålamod. Jag och Alex ska på bröllop i slutet av augusti så det känns som ett bra mål att gått ned alls till dess. Så att jag kan känna mig fin i en snygg liten läcker klänning:-)

Jag har inte haft möjlighet att besöka min terapeut på flera veckor då både hon och jag har varit bortresta. Det har gått alldeles utmärkt utan samtal men jag har saknat henne personligen. Hon är lite som en extra mamma. Självklart är min mamma bäst i världen men denna kvinna ser allt ur ett annat perspektiv och är utbildad att förstå och kunna hjälpa människor som drabbats som mig. Hon säger själv att hon har blivit väldigt personlig med mig och hon gråter ofta med mig när vi pratar om jobbiga ting. Jag tror eller snarare vet att hon och jag kommer att följas åt länge. Vi har en relation som båda får något ut av, och jag syftar inte då på att jag får hjälp och hon betalt. Låter kanske konstigt men hon säger ofta det och jag tror att hon är ärlig. Hon säger att genom mig får även hon erfarenhet av livet och ser annorlunda på livet. Genom sitt yrke påminns hon ständigt om hur skört livet är och att man ständigt måste jobba på sig själv och relationer. Det känns ibland lite konstigt att hon är nog den efter Alex och min närmsta vän som förstår mig bäst. Vi båda känner nog att den dagen jag inte behöver mer samtal kommer vi att fortsätta att hålla en kontakt men på en annan nivå, viktigast av allt är att vi inte kommer att klippa banden helt. Det är mycket viktigt att jag inte är beroende av hennes trygghet men jag tror inte att det skadar att vi fortsätter hålla kontakt i framtiden på ett eller annat sätt.

Jaha så var Valborg över i ett nafs:-) I torsdags fick vi besök av Johan S som är en av Alex närmsta vänner. Han var med oss och firade Valborg hos några vänner på ön. Vi var ett stort gäng vänner som grillade och festade. Sen gick vi ut och dansade natten lång. Detta var första gången som jag festade till det och var ute så sent sen Junior dog. Jag hade en otrolig roligt kväll och ser fram emot allt annat som vi har in planerat i maj och juni. Vi har även under helgen varit ute och jobbat på båten. Jag tror att både Johan och Alex hade en bra helg tillsammans och om två veckor åker vi ned till honom och firar hans 30 års dag!