Mitt livs affär, & då menar jag inte kärleksaffär

Idag kl 16:00 blev jag och Alex husägare. Hel galet men fantastiskt skoj. Huset ligger i Bromma och var det första huset vi tittade på när vi började leta hus. Huset hade varit ute ganska länge på hemnet och haft flera visningar, men blev aldrig sålt. Vi lade ett skambud men säljaren accepterade inte vårt bud och tog istället paus med visningar och hemnet. Vi fortsatte att kolla flera visningar varje vecka men som ni har förstått har vi inte sett det vi söker. Sen i fredags la säljaren ut huset i Bromma igen men för ett lägre acceptpris. Vi kunde bara inte hålla oss utan slog till. Vi sa att vi ger accept priset om vi skriver kontrakt i helgen och de tar bort annonsen. Säljaren valde att acceptera och idag blev allt klart.

Vi är så glada för huset och det har precis det vi önskar, det är lagom stort och har en liten trädgård. Jag har alltid drömt om en öppen spis och nu äntligen får jag det. Det bästa med huset är att det finns både jazzuci och dusch och två badrum så det känns lite som ett spa. Huset har en veranda på framsidan och en altan på baksidan. Det finns äppelträd och en liten friggebod på tomten. Huset är väldigt bra beläget, nära t-bana och mataffärer. Så nu bara längtar jag tills vi får flytta in och börja nyttja allt. Vi får tillträde i januari så vi har lagom med tid att lyckas sälja vår lägenhet.

Vem hade anat att det skulle gå så fort att hitta sitt drömhus. Känns helt overkligt och man inser att idag gjorde jag nog mitt livs största affär i ekonomiska termer. Jag kan bara skratta och le och jag hoppas att detta flyt fortsätter gällande allt och alla i min närvaro.


Ne nu undrar ni säkert vad som försiggår med mig

Jag är inne i någon form av svacka och orkar inte blogga. Jag mår ok men det är lite för mycket runt om kring mig som händer. Trodde jag aldrig skulle känna såhär igen men det gör jag. Jag är trött på alla som får barn och deras barn snack. Jag är trött på alla gravida och jag är trött på att inte vara gravid. Jag kan fortfarande skratta och ha skoj och jobbet känns bra så det får min tid att gå. Men thats it. Som ni märker bloggar jag sällan nu förtiden och det är inte för att jag inte har något att säga utan för att jag har så mycket att säga att jag inte riktigt klarar av att sortera ut det och formulera mig och då tar tröttheten över och det blir ingenting. Jag är även lite ledsen för min bitterhet börjar sakta smyga sig tillbaka. Vissa säger att "men det är inte du", "du som är så snäll och omtänksam", "tänk inte så för det är inte du". Jag blir så ledsen när man säger så till mig, för hur fan vet dom det. Klart det är jag som tänker tankarna, det blir så när man har en så djup sorg. Frågan är ju hur man ska hantera det så det inte förstör mer för mig och mina relationer till andra.



RSS 2.0