Tipp Topp

Hela helgen som var gick åt till förberedelser och vårrustning inför sjösättningen av båten. Vi köpte en hel del verktyg och material och kämpade flera timmar på båten. Vi slipade den och massa annat. Såklart blev vi inte klara och har flera helger framför oss. Det underbara är att vi nu har en bil och kan enkelt ta oss ut till båten. Så nästa helg åker vi ut till båten igen och antagligen får vi besök av en vän till Alex från Göteborg. Han skulle ha kommit till helgen som var men tyvärr gick det inga bra flighter med ok priser. Hela Maj blir alltså mycket fix och trix med båten. Vårt mål är att bli klara till sista helgen i Maj så att den kan sjösättas så att vi kan segla ut till landet den helgen om vädret bjuder in till det. Vi ska även till Göteborg en sväng men fokus är på båten. Varje dag planerar vi för allt. Det är ganska så roligt. Alex håller ju på att renovera båten både invändigt och utvändigt så det ska bli mycket trevligt att se hur den ser ut när den är helt klar om något år. Ja, man måste vara realistisk och inse att det tar tid att renovera en segelbåt, särskilt om man samtidigt vill ha ett socialt liv och inte alltid vara ute på båten varje helg. Antagligen kommer inte Alex någonsin känna att den är klar men i alla fall representativ att segla i, el som Alex brukar säga: båten ska bli Tipp Topp! Vilket i mina öron innebär att det kommer vara i väldigt fint skick när han är klar. Han gör ett fantastiskt jobb med den och är noggrann med små detaljerna. Jag ser fram emot kommande somrar och min önskan är att vi är ute i den tillsammans med en liten toddler. Jag fantiserar ofta om det och jag tror även att Alex gör det. Han skapar/jobbar fram en dröm/önskan med sina händer. Han vet att när han är klar kanske ett kommande barn är på G el redan är född.

Fire

Denna vecka har jag börjat hård träna. Jag har inte tidigare kunnat träna som vanligt på grund av operationerna. Det har varit ganska nedslående att inte få vara sig själv fysiskt. Jag känner inte igen mig själv när jag tittar i spegeln. Tänk att jag gick upp så mycket under en graviditet. Jag hoppas verkligen inte att jag gör det nästa gång. Jag är väldigt bestämd denna gång och mitt mål är att jag ska ha gått ned allt till midsommar. Så nu tänker jag verkligen på vad jag stoppar i mig och tränar 3 gånger i veckan. Jag ser också till att jag får en vardagsmotion och promenerar mycket dom dagarna jag inte tränar. Istället för att ta bussen hem från stan går jag hem. Lite trist att det blir så mycket fokus på träning men jag vet att det i längden kommer att ge resultat och få mig att må så mycket bättre själsligt.

Igår när jag tränande hände en ovanlig sak. Jag hade precis joggat klart en timme när brandlarmet gick. Alla blev tvungna att lämna lokalerna och fick stå ute i regnet. Tur nog hade jag denna gång glömt mitt lås till skåpen så jag hade tagit med mina kläder till lokalen där jag joggade, och kunde därför åka hem direkt. Men jag tyckte synd om de stackarna som fick stå kvar ute i kylan och regnet utan jacka och varma kläder. De flesta hade bara shorts och t-shirt. Det skulle inte förvåna mig om de blev sjuka för de stod där ute bra länge. Jag hoppas att det bara var falskt alarm och att det inte brann någonstans. Vi får se nästa gång jag tränar, dvs i morgon:-)

Juniors gravsten

I söndags tog vi en tur ut till Skogskyrkogården och hälsade på Junior. Gissa om vi blev överraskade för vi upptäckte att Juniors gravsten fanns på plats. Den är mycket enkel men den symboliserar så mycket. Vi blev rörda och vi båda känner att nu äntligen vilar Junior i frid. Nu ska vi bara se till att plantera något fint framför stenen. Så länge får Juniors små leksaker och gosedjur dekorera graven. Nu när vi har köpt bil kommer det bli så mycket enklare för oss att besöka Junior.

Det är lite lustigt för varje gång jag besöker graven vaknar mina moderskänslor till liv som jag sedan på något sett glömmer bort att de finns där inom mig. För det mesta går mina tankar till att sakna Junior och att ha ett levande barn. En önskan att få bli mamma igen med vad det innebär. Jag vet ju inte än hur det är att vara mamma fullt ut. Men när jag står där vid graven är det som att allt faller på plats. I den stunden vet jag precis hur det skulle vara och jag känner mig otroligt stark och samtidigt väldigt svag.


Ibland undrar man

Fick precis veta av Alex att hans vänner har bokat en Barcelona resa i Juli. Det som gjorde mig lite besviken var att de inte ens tillfrågade oss fast de alla vet att vi hade pratat om Barcelona i flera veckor. Vi ska åka dit i Juni under Sonar festivalen och hade även skickat en förfrågan till alla. Alex hade skrivit att de senast skulle svara ett visst datum så att vi kunde samboka boende ifall fler ville hänga med, men han fick inge direkt respons förutom av en vän. Min undran är då varför inte de sa till oss att de höll på att boka en resa dit men i Juli och kollade om vi var intresserade av det alternativet om vi ändå skulle dit. Eller så kunde de bara varit ärliga från början och sagt att de är ett gäng som ska dit i Juli men tackar för frågan. Måste ärligt talat säga att det inte alls känns bra att höra att gänget som vi normalt brukar hänga med ska dit och vi är inte ens tillfrågade. Självklart är det inget tvång på att man måste umgås jämt och med samma personer, men jag fick en olustig känsla av det hela då jag har fått det intrycket av att de brukar alla försöka komma iväg tillsammans, som tex skidresan i påskas. Trist också när jag ser på Alex att han blev besviken.

TGIF

Thank god its Friday!

Ja så kände jag i fredags. Ni anar inte hur mycket jag har jobbat dem senaste två veckorna inklusive helgen. Det har varit fantastiskt att äntligen vara på banan igen men jäklars vad ovant. Att jobba helger hör inte till vanligheterna men det krävs under kvartalsrapporteringarna. Veckorna har varit lärorika och roliga så jag har inte märkt hur påverkad jag blivit av lite sömn och allt slit. I fredags när jag var klar med min del som jag hade ansvar över insåg jag att jag såg lite glåmig ut och det sved i ögonen. Jag hade absolut ingen lust att hitta på något utan ville bara direkt hem. Så hem åkte jag och jag sov sen i ca 12 timmar. Dessa två veckor gick fort men jag har saknat min blogg.

Igår såg jag REA på Hamburger börsen med Rebecca. Jag fick den föreställningen av henne i födelsedags present. Vi åt middag där och hade en härlig tjej kväll. MEN jag rekommenderar er inte att äta där om ni ska se showen. Både jag och Rebecca blev grovt besvikna. Maten var hemsk och servicen var riktigt dålig. Dessutom var det en för lång sittning. Man skulle vara på plats redan vid 18, men det började inte förrän vid 21.30. Kan även meddela att det var svin dyrt för enkla små rätter som smakade ingenting. Ne inte värt pengarna. Både jag och Rebecca konstaterade att man bör äta någon annan stans innan man ser själva föreställningen. Det positiva var att alla i ensemblen var roliga och jag fick många skratt anfall. Det är så härligt att få skratta hysteriskt. Så tack Rebecca för en fin present!

Idag ska jag antagligen luncha med en gammal vän från gymnasiet och sedan ska jag köra lite bil. Ja, ni hörde rätt! Vi har köpt en bil. Är så glad över detta inköp. Till en början var vi osäkra på att köpa bil då Alex inte får köra pga sin ögonsjukdom. Känns ju lite visset att bara jag får köra men samtidigt är vi i stort behov av en bil. Så vi har kollat runt i några månader efter en kombi bil men vi hade inte bestämt oss för vilken modell och märke. Det har varit svårt att välja modell och märke då jag har ganska många krav. Jag är så kort att jag nästan aldrig har bra uppsikt och i de flesta bilar sitter man lågt och de är för stora för mig att hantera. Det är även viktigt att bilen är lätt att köra och självklart är säkerheten en viktig aspekt. Men så i veckan såg vi av en slump en Land Rover Freelander och jag test körde den. Inte alls vad vi hade sökt, men oj vilken bra sikt jag hade och den är stor och rymlig. Vi behöver mycket plats för bagage med tanke på våra resor till landet och våra katter ska också får plats med sina burar, och förhoppningsvis barn i framtiden. Dessutom är den grymt rolig att köra. Så vi var lite impulsiva och slog till. Vi är verkligen nöjda med bilen och det blir en bra bil för våra behov. Jag kommer inte använda den till jobbet, utan den kommer främst att användas när vi ska ut till båten eller landet eller om vi ska storhandla på IKEA eller liknande. Det är helt fantastiskt vilken frihet man får med bil. Nu kan vi åka var vi vill när vi vill. Vi har redan planerat en road trip ned till Göteborg i maj.

Tjingeling!

Back in Business!

Yes, äntligen är jag tillbaka på jobbet 100%. Det känns helt overkligt att jag någonsin har jobbat heltid. Dom första dagarna var tuffa. Jag har somnat vid 21 varje dag. Jag valde att inte vara mer sjukskriven trots min operation. Jag kände att nu är det extra viktigt att jag inte deppar ihop igen utan kör på. Självklart lyssnar jag på kroppen och jag kan alltid ångra mig om jag känner att det inte funkar. Men jag anser att det är värt att testa innan man bestämmer något. Det är ganska tufft nu på jobbet för vi har börjat med kvartalsrapporteringen, så nu gäller det att ha tungan rätt i mun och vara fokuserad. Jag tycker att det bara är bra så att jag tänker på annat. Fysiskt mår jag relativt ok, jag tycker att min mage verkar läka fort och men jag är ganska trött. Därför känns det väldigt bra när jag får sova mina timmar för då vet jag att kroppen läker.

Idrefjället är för närvarande mitt rehab

Dagen efter operationen kände jag mig faktiskt sämre, vilket jag antar beror på att all smärtlindring släppte. Ett tag var jag så stel i kroppen att det var svårt att röra sig, det kändes som att en bil hade kört över mig flera gånger om. Min hals var också super svullen då de under operationen hade slangar i halsen. Så ett tag kändes det som att jag andades genom ett sugrör. Jag har även blött en del och det har gjort mig ganska så trött och lite snurrig. Så det blev lite kämpigt att ta sig till Idre. Vi har nämligen åkt till Idre nu. Vi har sedan tidigare bokat stugor med flera av Alex vänner. Vi ville inte stanna kvar hemma utan följa med. Jag kände att nu när jag äntligen har börjat att komma in i vardagen efter Juniors död vill jag inte lägga mig ned och ge upp utan hålla min låga tänd och ha kul. Hellre sitta i en mysig stuga i fjällen med trevligt sällskap än att ligga hemma ensam och fundera på all jäkla jävelskap som drabbat oss.

Idag har jag börjat må bättre och blöder inte lika mycket. Alex och våra vänner åker skidor på dagarna medan jag relaxar i stugan. På kvällarna är det meningen att vi alla ska samlas och umgås. Så nu i efterhand är jag glad att vi åkte upp och firar påsken här. Det enda jag saknar är såklart mina härliga katter. Mina sötnosar tröstar oss så mycket och jag saknar dom enormt mycket. Aldrig förr har dom betytt så mycket. Så jag känner att jag måste tacka mitt gamla ex Philip, för det har jag aldrig gjort. Tack Philip för att du förde in Muffins i mitt liv! Jag trodde inte att jag var en katt person, men nu vet jag att jag både älskar katter och hundar, och kan inte leva utan dom.


RSS 2.0