mammacamila

På söndag är det mors dag. Det känns verkligen inge vidare. Åter igen påminns jag om att min prins inte finns. Det gör ont idag. Barn känns långt långt borta. Jag är glad och har fått tillbaka livsgnistan men tar inget för givet längre. De säger att det är ca 10 % risk att jag får utomkveds igen. Ingen fara kanske ni läsare tycker men det var bara 2% risk att min son skulle dö. Så som ni förstår känns det inte alls tryggt att bli gravid igen. Senast idag sa jag till Alex att jag vet ärligt talat inte om jag vågar bli gravid igen. Klart jag vill men frågan är hur mycket min kropp orkar. Jag vet att någonstans finns en gräns av vad jag klarar av. Att drabbas en tredje gång vågar jag inte ens tänka på. Hoppet är det som får oss att vara glada och inte ge upp, men får jag utomkveds igen slocknar nog mitt hopp. Klart vi kan adoptera och få hjälp men det krävs fortfarande energi från oss. Jag ska från och med nu försöka att tänka att "självklart blir jag gravid och det kommer att gå utmärkt". Tyvärr är jag inte troende vilket jag tror kunde underlätta det lite för mig. Jag vill bara uppleva ren lycka och att vi får turen på vår sida. Vore alldeles underbart om jag blev gravid och väntade tvillingar. Jag hoppas att ni läsare med barn uppskattar det ni har och inser att livet är skört. Man lever bara en gång och tyvärr är vi alla inte lika lyckligt lottade.