stresspiral
Ok. läget/statusen just nu är att jag känner mig ganska allmänt stressad. Jag är stressad över småsaker som egentligen är saker som inte ens är stress relaterat. Blev en konstig mening, men det jag menar är att jag känner mig allmänt stressad fast jag inte har anledning. Det började helgen efter Juniors ett årsdag. Först förträngde el hanterade jag min ilska, ledsamhet och frustration rätt bra och bara körde på, och har sedan dess mått ganska bra. Men sen helt plötsligt har jag istället börjat att bli irriterad och stressad över allt jag planerar under en dag. Jag känner mig som en pensionär som ständigt är orolig och som tycker att gå till posten är värsta projektet och det enda man kan klara av på en dag. Jag har börjat få ont i magen när jag känner av att det blir för mycket och jag känner verkligen hur det blir kortslutning i hjärnan.
Jag har pratat mycket om detta med min terapeut och jag inser att jag måste lyssna på varnings signalerna. Jag måste nu ägna tid åt vila och inte hitta på så mycket för just nu hanterar jag inte det. Sedan en vecka har jag haft det i åtanken och jag mår redan bättre, men stressen finns där i mig. Jag har en sådan press på min egen kropp så ni anar inte, så all annan press eller förväntningar på mig blir för mycket. Det värsta av allt är att det kommer inte att försvinna bara för att jag går i terapi. Detta är något som kan kräva flera månader/år att jobba på, och terapi är ju inte den enda lösningen. Jag kommer testa andra metoder och träna bikram yoga är nog bra. Det känns såklart som ett bakslag men jag är ändå positiv i allt. Det är bara att acceptera läget och det knäppa mitt i allt är att jag inte är lika fokuserad på att fundera på om jag är gravid eller inte. Stressen kring allt tar upp mina tankar. Jag kan till och med skratta åt mig själv i efterhand när jag inser att jag nästan bryter ihop för att jag missat en buss eller glömt något på kontoret.
Nuet är det viktiga, så fokus för mig just nu är att göra så lite som möjligt och försöka hitta lösningar och argument att inte stressa. Jag är glad över att jag sover riktigt bra om nätterna och jag har fortfarande gnistan kvar. Jag kan ha skoj med Alex och det känns fortfarande som att vi är ett team, även om jag kanske är ur track just nu. Jag har kanske snart en lösning till min största börda, som vilar på mina axlar, som har gjort att jag har hamnat i denna onda stresspiral. Men jag vill inte säga för mycket innan jag vet vilken, hur och när. Jag har förstått på min terapeut att just nu är hennes närmsta mål (och akuta) att få ta bort en del av mina tunga last genom att hjälpa mig att se vilka möjligheter det finns att få för att få hjälp på traven.
Jag har pratat mycket om detta med min terapeut och jag inser att jag måste lyssna på varnings signalerna. Jag måste nu ägna tid åt vila och inte hitta på så mycket för just nu hanterar jag inte det. Sedan en vecka har jag haft det i åtanken och jag mår redan bättre, men stressen finns där i mig. Jag har en sådan press på min egen kropp så ni anar inte, så all annan press eller förväntningar på mig blir för mycket. Det värsta av allt är att det kommer inte att försvinna bara för att jag går i terapi. Detta är något som kan kräva flera månader/år att jobba på, och terapi är ju inte den enda lösningen. Jag kommer testa andra metoder och träna bikram yoga är nog bra. Det känns såklart som ett bakslag men jag är ändå positiv i allt. Det är bara att acceptera läget och det knäppa mitt i allt är att jag inte är lika fokuserad på att fundera på om jag är gravid eller inte. Stressen kring allt tar upp mina tankar. Jag kan till och med skratta åt mig själv i efterhand när jag inser att jag nästan bryter ihop för att jag missat en buss eller glömt något på kontoret.
Nuet är det viktiga, så fokus för mig just nu är att göra så lite som möjligt och försöka hitta lösningar och argument att inte stressa. Jag är glad över att jag sover riktigt bra om nätterna och jag har fortfarande gnistan kvar. Jag kan ha skoj med Alex och det känns fortfarande som att vi är ett team, även om jag kanske är ur track just nu. Jag har kanske snart en lösning till min största börda, som vilar på mina axlar, som har gjort att jag har hamnat i denna onda stresspiral. Men jag vill inte säga för mycket innan jag vet vilken, hur och när. Jag har förstått på min terapeut att just nu är hennes närmsta mål (och akuta) att få ta bort en del av mina tunga last genom att hjälpa mig att se vilka möjligheter det finns att få för att få hjälp på traven.
Kommentarer
Postat av: Rebecca
Du är så duktig som kämpar på trots att allt är tungt! Du får skippa lite födelsedagar och annat i några helger och bara ta hand om dig! ¤massa kramar¤
Trackback
