Birthday girl

Om en vecka fyller jag 30 år! Jag längtar som ett litet barn. Ska bli skojigt att få lite uppmärksamhet men den här gången för att det är en rolig anledning och inte för att jag har varit med om ett trauma. Jag känner ingen ångest för att fylla år, så jag lär nog inte få en 30 års kris. Till en början hade jag tänkt att ha en stor fest på lokal, men det blev så omständligt och dyrt att jag tappade lusten. Istället kommer jag att ha en hemma fest för mina närmaste vänner.

Det har nu snart gått 7 månader sen Junior dog och det känns som igår för mig. Jag har fortfarande svårt att förstå att mina vänner lever sitt liv och de tror att vi är över den värsta sorgen och kan prata om barn. Tyvärr kan jag inte det, det gör lika ont i hjärtat varje gång någon nämner en bebis eller pratar om barn. När jag hör bebis snack ignorerar jag det och vänder mig bort och försöker att byta samtalsämne. Men mina vänner har rätt på en punkt. Vi är verkligen över den värsta sorgeperioden och vi är "normala" igen och har ett sk normalt beteende mönster. Det känns som att jag med min födelsedagsfest vill klargöra det för mina vänner. Jag vill visa upp en glad Camila som kan umgås normalt. Låter säkert lite konstigt men för mig är det ett viktigt steg. Så nu i helgen ska jag och Alex planera maten och lite detaljer kring det hela. Jag ser fram emot dagen D, el snarare dagen B (Birthday).

Kommentarer
Postat av: Caroline

Sötis! Hoppas att din födelsedag fortsatte bra?!



Det är på ett sätt tråkigt att vi inte fick ihop festen tillsammans men nu får vi ju chansen att fira två gånger - hur bra är inte det?! :) Ser fram emot att ses!



Stor kram

2010-03-15 @ 14:12:55
Postat av: Caroline

Sötis! Hoppas att din födelsedag fortsatte bra?!



Det är på ett sätt tråkigt att vi inte fick ihop festen tillsammans men nu får vi ju chansen att fira två gånger - hur bra är inte det?! :) Ser fram emot att ses!



Stor kram

2010-03-15 @ 14:13:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0