mammacamila

Det började med att jag i måndags var med när Alex mammas katt avlivades. Det kom som en chock! Lilla söta Doris blev akut sjuk och vi åkte in med henne till djurakuten. Det visade sig att hon var sjuk pga njursvikt och hon fick avlivas på plats. Det gjorde så ont i mig att se Alex mamma så ledsen. Jag vet att jag hade känt likadant om det var någon av våra katter. Det är fruktansvärt att se hur livet slocknar så fort. Man inser att livet är så kört och man kan verkligen inte styra det. Jag är dock glad att jag fick chansen att vara med. I början trodde vi absolut inte att det var så allvarligt men då jag älskar djur och särskilt Doris kändes det bra att få vara närvarande när hon andades sina sista andetag. Vi alla är överens om att huvudsaken är att hon inte lider. Må hon vila i frid.

Dagen efter var jag helt slut  för dramat med Doris hände under natten så jag sov inte många timmar. På tisdagen hade jag planerat att träffa en vän jag inte sett på ca 1,5 år. Det var väldigt nära att jag ställde in men kände att jag bara måste träffa henne. Har saknat henne och jag är glad att jag kom iväg. För det hände nämligen en mycket märklig sak. Min vän har en dotter som är ca 1,5 år som jag aldrig har träffat. Jag har inte klarat av det tidigare så nu var det på tiden. Dottern verkade inte bry sig så mycket om mig i början utan var lite blyg och lekte med sina föräldrar. Jag satte mig i en stol och vi satt och små pratade. Då helt plötsligt går dottern fram till mig och börjar klappa mig väldigt intensivt på min arm och även min kind. Jag blev helt överrumplad och lät henne göra det. Hon såg väldigt klok ut och det såg ut som om att hon tröstade mig. Min vän blev väldigt förvånad då hon aldrig gjort så tidigare, och speciellt inte på en främmande person som hon inte har träffat tidigare. Dottern sa inget utan stod med huvudet lite på sne och sprang sen iväg och lekte mer. Sen strax innan jag och min vän skulle gå kom dottern fram till mig igen och kröp upp i mitt knä, men inte för att mysa utan för fortsätta att klappa mig. Hon strök sin söta hand mot mig och det värmde min kropp och själ. Det kändes som om att hon förstod eller kunde känna av min sinnesstämning och bara ville säga på sitt sett att det är ok. Som att hon visste att jag hade varit med om något mycket jobbigt trauma. Denna känsla kan jag leva länge på för det känns speciellt när det kommer från ett barn och denna situation fick mig att börja fundera på krafter man sällan pratar om.

På onsdagen var jag rätt trött och grinig och bara grät en del på kvällen. Vi hade gäster hemma men sen var jag bara för trött att hålla skenet uppe. Alla känslor från mors dag hann ikapp mig. Jag har inte tidigare skrivit det, men vi har fått ok på att vi får försöka få barn igen. Jag är räddare än någonsin och tvekar mycket. Känns ju som sagt att jag orkar inte med mer. Så det är så dubbla känslor. Så jag låg mest och ojade mig på kvällen och tyckte synd om mig själv. Alla känslor bubblar fram när man är trött och hängig. Tyvärr kan man ju inte sova ikapp och har man sömnbrist blir det jobbigt. Alex är som tur vad ett bra stöd och jag kom fram till att visst fan ska vi försöka igen men denna gång känns det inte lika stressigt som sist efter snittet. Stressen är nog minskad då jag har så dubbla känslor.

Sen idag var jag på topp humör! När man har gråtit och fått ut all negativ energi så mår man rätt bra! Jag kände mig snygg och fräsch och ser fram emot kommande helg. Skrattat en hel del och är till och med ledig imorgon. Ska nu se till att jag får en härlig sovmorgon och tänker träna ett tufft pass.