mammacamila

Besökte Lillchippen igår och då mådde han mycket bättre. Han hade svansen på helstång och spann när vi klappade honom. Han såg piggare ut och var ganska rastlös. Veterinären berättade att allt hade gått bra och att njurvärdena var bra men de var inte säkra på hur pass mycket kristaller som finns kvar, så därför ville dem söva honom igen och göra en till sköljning och röntga honom. Efter besöket kändes allt bra mycket bättre och jag var inte lika orolig längre. Sen idag fick jag sämre nyheter. De hade nu sett att det finns så pass mycket kristaller att de måste operera bort det och amputera en bit av penisen för att kunna öka hans förutsättningar. Veterinären meddelade att då är det bättre chanser för att det inte ska hända igen då urinröret i penisen är för trång. Jag blev helt förskräckt över detta meddelande och började grina. Jag som trodde att hon skulle säga att vi får hämta hem honom. Jag ställde en massa frågor angående konsekvenserna för jag gör gärna allt för att rädda honom men inte i den grad så att han lider. Man måste även inse att detta kommet att kosta skjortan. Efter ett långt samtal med veterinären anser jag att det bästa är att låta veterinären göra dem stora ingreppen, kosta vad det vill. Hon trodde inte att Lillchippen kommer att lida och få några men efteråt, utan katter brukar kunna klara det bra och de fortsätter att kunna gå på låda. Jag tycker såklart hemskt mycket synd om Lillchippen och vill bara få hem honom. Jag och Alex ska nu åka och hälsa på Lillchippen när vi har käkat middag. Då ska jag pussa honom massor så han förstår att han inte är bortglömd. Den lilla filuren anar inte vad som kommer att hända imorgon. Han kommer att undra vad fan hände med snoppen.