Avatar var som en av mina drömmar & inatt sa Junior hej till mig
I onsdags förra veckan såg jag och Alex Avatar i 3D. Det var verkligen en upplevelse som jag gärna gör om. 3D gör verkligen så att det känns som att man är i filmen och flera gånger trodde jag att jag skulle kunna räcka ut handen och snudda vid huvudpersonerna eller föremålen i filmen. Filmen var nästan tre timmar men det kändes inte alls länge och jag önskade att det inte skulle ta slut. Var så skönt att befinna sig i denna overkliga värld som bestod av en vacker djungel och härliga varelser.
Ibland känner jag så när jag sover och drömmer om härliga ting. Jag vill inte vakna och vill att drömmen ska fortsätta. När mina sinnen luras och drömmer så mår jag som bäst. Låter helt värdelöst men det är faktiskt inte det. Just nu är det räddningen för mig att kunna försvinna lite och kunna betrakta saker utifrån min kropp, ja så känns det faktiskt när jag drömmer. Jag kan titta ned på mig själv och jag minns verkligen mina drömmar varje morgon. Ibland har jag funderat på att föra dagbok och skriva ned alla mina drömmar, för det är ibland verkligen drömmar med bra manus. Alex har ofta sagt att det är som storslagna filmer när jag har återberättat dem. Alex minns nästan aldrig vad han drömmer och jag har ofta undrat om det är normalt att drömma så mycket som jag gör, eller snarare normalt att minnas alla drömmar. Jag har alltid gjort det och vet att det inte har med Juniors död att göra. Ofta drömmer jag eller minns ca 2-3 drömmar per natt med fristående historier. Ibland drömmer jag mardrömmar och tyvärr kan det även ställa till det för mig. För mina drömmar känns så verkliga och har jag haft en dålig dröm så är mitt sinnestillstånd lika dåligt. Då är jag inte mig själv och dagen börjar oftast med att jag är grinig. Alex brukar märka direkt när jag haft sådana drömmar.
Ibland känner jag så när jag sover och drömmer om härliga ting. Jag vill inte vakna och vill att drömmen ska fortsätta. När mina sinnen luras och drömmer så mår jag som bäst. Låter helt värdelöst men det är faktiskt inte det. Just nu är det räddningen för mig att kunna försvinna lite och kunna betrakta saker utifrån min kropp, ja så känns det faktiskt när jag drömmer. Jag kan titta ned på mig själv och jag minns verkligen mina drömmar varje morgon. Ibland har jag funderat på att föra dagbok och skriva ned alla mina drömmar, för det är ibland verkligen drömmar med bra manus. Alex har ofta sagt att det är som storslagna filmer när jag har återberättat dem. Alex minns nästan aldrig vad han drömmer och jag har ofta undrat om det är normalt att drömma så mycket som jag gör, eller snarare normalt att minnas alla drömmar. Jag har alltid gjort det och vet att det inte har med Juniors död att göra. Ofta drömmer jag eller minns ca 2-3 drömmar per natt med fristående historier. Ibland drömmer jag mardrömmar och tyvärr kan det även ställa till det för mig. För mina drömmar känns så verkliga och har jag haft en dålig dröm så är mitt sinnestillstånd lika dåligt. Då är jag inte mig själv och dagen börjar oftast med att jag är grinig. Alex brukar märka direkt när jag haft sådana drömmar.
En annan lustig sak jag har märkt är att jag sedan länge kunnat bestämma vad jag ska drömma om jag känner för att styra det. När jag ska sova och verkligen vill ha en skön dröm eller veta fortsättningen på en dröm jag tidigare drömt om så tänker jag bara händelserna och sedan är jag där. Vanligen styr jag inte drömmarna när jag ska sova men jag undrar om även det är normalt. Jag kan nog säga att drömmarna är nog det närmaste andligaste jag har kommit och jag hoppas så att få möta Junior där flera gånger. Jag vill inte utnyttja min förmåga att styra drömmarna mot Junior utan när det gäller honom är det på något sett heligt och det är han som ska få välja när han vill säga hej till mig, och inatt sa han hej till mig.
Kommentarer
Postat av: rebecca
Jag hoppas att Freja kommer och besöker mig snart oxå, tyvärr drömmer jag mest hetsiga och stressiga drömmar :-P
Trackback
