2010 nya förväntningar & mindre oro
Julafton närmar sig och konstigt nog längtar jag dit. Jag vet att denna julafton kommer nog att vara den tyngsta julafton jag haft i mitt liv men jag har inge val och jag kommer att behöva gå igenom dagen. Jag längtar för att jag vet att Alex kommer att vara ledig tillsammans med mig och vi kan rå om varandra. Jag längtar även för att efter julafton och nyår är det början på ett nytt år med nya förhoppningar. Jag hoppas att 2010 ska innebära nya förväntningar och mindre oro. Jag vill och önskar att år 2010 ska bli Alex och mitt år utan större motgångar. Känns som att det är vår tur att få känna ren lycka under en längre period. För att få julafton att verka mindre jobbig har jag börjat jul pynta lite grann för att jag själv ska inse att det närmar sig samt att det blir trevligare härhemma i mörkret. Kanske ett tecken på att jag mår bättre som Alex mamma sa, då jag nu börjat bry mig om hur det ser ut härhemma.
Jag har även börjat fundera mera på Gud då julafton egentligen är en kristen högtid. Finns livet efter döden? Jag är själv rädd för döden och jag vet att kunskap ger mig trygghet. Frågan är om jag hade känt mig mer trygg om jag visste vad som hände när man dör. Jag är så delad men tror mer på vetenskapsteorin. Junior finns inte längre utan är stoft av aska men samtidigt vill jag att han ska finnas på en plats där han mår bra och att hans själ kan leva vidare. Mitt förnuft krockar med mina önskemål och det gör mig kanske bara mer rädd för döden. Finns så många frågor som jag önskar jag hade svaren till. Ibland undrar jag om Junior hör mig när jag pratar till honom och om hans själ finns här hos oss. Ibland önskar jag att Junior kunde visa mig ett tecken. Men som Alex ibland säger så kanske Junior visar sig på annat sett genom olika symboler. Jag vet i alla fall att Junior lever vidare i våra hjärtan.
Jag har även börjat fundera mera på Gud då julafton egentligen är en kristen högtid. Finns livet efter döden? Jag är själv rädd för döden och jag vet att kunskap ger mig trygghet. Frågan är om jag hade känt mig mer trygg om jag visste vad som hände när man dör. Jag är så delad men tror mer på vetenskapsteorin. Junior finns inte längre utan är stoft av aska men samtidigt vill jag att han ska finnas på en plats där han mår bra och att hans själ kan leva vidare. Mitt förnuft krockar med mina önskemål och det gör mig kanske bara mer rädd för döden. Finns så många frågor som jag önskar jag hade svaren till. Ibland undrar jag om Junior hör mig när jag pratar till honom och om hans själ finns här hos oss. Ibland önskar jag att Junior kunde visa mig ett tecken. Men som Alex ibland säger så kanske Junior visar sig på annat sett genom olika symboler. Jag vet i alla fall att Junior lever vidare i våra hjärtan.
Kommentarer
Postat av: Olof
Junior kommer att leva genom dig, genom Alex och genom era framtida barn, så länge ni lever!!!! Han kommer vara en ständigt närvarande familjemedlem, vars varma själ omsluter er alla!
Trackback
