mammacamila

Är nu hemma och ligger i soffan och glor på TV. Ibland finns det inget bättre än att bara inte göra någonting. Jag kan nog ligga i soffan hela dagen och se olika filmer och bara njuta. Jag behöver sådana här dagar minst en gång i veckan för att samla energi. Vissa klarar inte av det och blir stressade och känner sig lata om de låter en dag gå utan att göra någon nytta. Medan jag behöver sådana här dagar för att ens orka med en ny vecka.

Ibland undrar jag hur det känns att vara utbränd och undrar om det är en liknande känsla av utmattning som jag känt under min värsta sorgeperiod. Än idag är jag väldigt trött och undrar hur det ska gå att börja jobba 100%. Tur nog ska jag börja jobba 50% i några månader. Nästa vecka börjar jag jobba igen och ska även på julmingel. Är kul att se sina kollegor igen men ändå ångestframkallande. Det märks att det flesta tror att när man har börjat jobba är man i stort sett över sorgen och kan tänka på annat. Bara för att man inte ligger hemma och gråter och kan skratta och le igen. Men hur fel är inte det. Det är ju nu det jobbiga börjar. Det är nu man ska lära sig leva med vardagen utan sitt barn. Inget kan få en att sluta tänka på vad som hänt. Det går inte att lura sina tankar. Jag kan bara lära mig att leva med sorgen vilket tar tid.