Juniors begravning
Tredje veckan efter Juniors död fick vi båda lite halv panik när vi insåg vad tiden gått så fort och att vi nu måste ta tag i begravningen. Vi visste redan med än gång att vi ville begrava Junior på Skogskyrkogården. Där känner vi att vi kan känna lugnet, en harmoni med naturen och Junior. Vi valde min kusin som höll i dopet som präst och vi hade flera möten med henne där vi valde psalmer och ordningen. Vi valde att spela upp låten Halleluja med Jeff Buckley som ingångsmusik och hade låten Fix you med Coldplay under avskedet. Dessa låter är nog en av dem vackraste låtarna vi hört och dem berör oss båda och artisterna sjunger dem med sådan inlevelse att det känns så äkta att det passade vår ängel Junior. Alex mamma hjälpte oss med blomarrangemanget. Hon lade ut blommor, kvistar, äpplen och rönnbär runt kistan och ett hjärta av mossa på kistan. Vi hade bestämt att vi ville ha höstens färger då det är höst och kapellet på skogskyrkogården hade höstens färger. Kapellet heter Hoppets kapell vilket betyder mycket för oss. Känns som ett tecken till oss att det finns ett liv efter det här, att vi kommer kunna ta oss igenom det här och att Junior har det bra där han är.
Griftetal till Juniors ära och för allas hopp
När nytt liv blir till tycks tiden stanna. Så var det då Junior föddes. Camila & Alexander ni tecknade en vacker tavla av Juniors födelse: Ni hade levt med en djup kärlek till honom i nästan nio månader och då ni den 4 september möttes, i födelseögonblicket, kapitulerade ni helt inför Junior. I ett omvälvande NU blev ni föräldrar. Ni blev en familj och fick ge och ta emot gränslös kärlek. Ni kände igen er i honom. Det var en energi i nuet som knöt ett evigt band mellan er.
När nytt liv blir till tycks tiden stanna. Så var det då Junior döptes. På ett annat sätt stod tiden då still. Tiden var ur led. Klockan på väggen hade på riktigt stannat där på KS, den gick en sekund fram en sekund bak. Vi var tillsammans och delade nuet då Junior fick ett nytt liv som döpt in i kyrkan. Juniors namn nämdes då tillsammans med Guds namn för att bekräfta det eviga liv som Junior har hos Gud. Dopljuset lyser intill kistan här idag som en påminnelse om Jesus som sa: Jag är världens ljus. Jag är med er alla dagar och jag ger er evigt liv. För alltid har Junior ett alldeles eget rum i era hjärtan. Junior har fått allas våra hjärtan att växa. Både gravsten som ni valt och farmors dekoration här idag är symboler för detta och för er kärlek.
När nytt liv blir till tycks tiden stanna. Så var det också då Junior dog. En bottenlös förtvivlan slog emot som en oändlig våg. Tiden tycktes stanna helt tvärt. Det som hände då blev för alltid en ny startpunkt varifrån resten av livet kommer att börja. Juniors korta liv innebär så mycket mer än vad vi någonsin kan förstå. Saknaden efter honom ger helt nya perspektiv på livet. Det sägs att varje människa rymmer en hel värld men att saknaden efter henne är större än ett helt universum. På den ocean av kärlek som han innebar sprids nu i sorgens skugga ringar på vattnet. Ringar på vattnet av nytt liv. Junior har fört oss närmare varandra.
Någon sa att sorgen går att beskriva som en skugga av kärlek. Bara den som har älskat kan sörja. Kärleken är i sig något som spränger alla gränser och ger nytt liv! Lights will guide you home lyder Coldplays text vars musik vi snart ska få höra. Ljuset kommer att lysa i mörkret. Ett nytt hopp kommer att växa fram och visa vägen ut ur sorgens mörker! Jesus säger, ”Saliga de som sörjer, de ska bli tröstade”. Detta är ett löfte som ger hopp mitt i sorgen här i Hoppets kapell.
När vi idag överlämnar Junior i Guds händer får vi tro att döden inte är det mörka slutet utan början på något nytt. Lights will guide you home. Junior får nu vila i Guds ljus och frid.
Junior är i vår kärlek och i vårt hopp för evigt bevarad.
Amen
Juniors begravning - 7 oktober 2009
Hi Camilla,
I went through your blog (even if my swedish isn't as good as it used to be) and I feel so sad. I cannot imagine how it must hurt.
But I think that writing this blog can help you reminber but overall heal ...
It will take time, you will never forget but you'll heal someday. Be confident in this.
And speaking your pain can only be helpfull.
I think of you and Alex.
My thoughts are with you.
Linda